Nu äntligen gick det upp för mej varför jag varit så jäkla nedstämd en längre tid. Inte så ofta som man kommer på varför. Allt kändes så jäkla bra och underbart när jag flyttade till min lägis. Alla runt mej va "nyfikna" på vem jag va och ville umgås typ. Nu känns det som att man är ensam (i två förhållande typ) eller typ som att komma tillbara från semestern när allt blir vardagligt och rutiner och samma samma hela dagarna. Känns så konstigt på nått sätt. Allt blir tomt trist och all spänning försvinner. Då säger min hjärna upp sej och jag känner mej ensamast i hela världen. Undrar va det är för bokstavs sjukdom 😂😁😀. Helt klart hjärnspöken ialla fall. Vet ju att jag har vänner och att jag är omtyckt av dom flesta. Dom som inte tycker om mej skiter jag fullständigt och ni kan dra åt helvete. Nu tänker jag ta mej upp från detta depp. Som alltid när jag blir nedstämd. Jag tar mej alltid upp igen. Det är vad jag kallar psykisk styrka. Ha nu en underbar helg alla fina vänner all kärlek till er. Ni är så fina 😘😙❤